Förra vintern roade jag mig med att sickla bort ett belag. Jag hade kommit över en avbruten madshus redline-skida som jag dels sågade av och senare också sicklade i tre omgångar tills det att belaget helt försvunnit.
Belaget på moderna längdskidor varierar en del i tjocklek. Fabrikerna experimenterar med olika konstruktioner, kärnor, uppbyggnader, lamineringar etc och belagets tjocklek är en parameter som varierar beroende på årsmodell och prisklass.
Exakta siffror på belagens tjocklek har jag inte men genom att studera skidan i genomskärning kunde jag konstatera att det är mindre än en millimeter.
 |
| Jag pekar på belagets tjocklek på en söndersågad madshus redline från ca 2021 i genomskärning. |
Etthundrafyrtio drag
Vid mitt experiment förra året som går också går att se och följa på instagram, kunde jag dra inte mindre än 140 relativt hårt avverkande drag med stålsickeln innan allt belag försvunnit. Antag att man inför ett lopp eller inför en säsong vill stålsickla sina skidor och drar 5 drag över skidan. En rättvis jämförelse mot stenslipning skulle då vara att en stålsickling är 25 gånger snällare mot belaget (25x5=125 drag).
Det ska tilläggas att man onödigt ofta ställer stenslipning och stålsickling mot varandra. Ovan förda resonemang skall ses som en jämförelse och inte argument för eller emot respektive metod. Alla som kan något om skidpreparering, vet att det är mycket svårt att förutsäga vad som kommer att glida bäst, och alla som stålsicklar vet att de ofta har tillräckligt bra skidor.
Självklart verktyg i vallaboden
Hur man än vänder och vrider på det så har stålsicklingen sin självklara plats i vallaboden. Med stålsickelns hjälp kan du som skidåkare kontrollera strukturen på skidan själv. Du kan därmed också dra slutsatser om resultatet och veta mer om dina skidor. Min favoritgrej med stålsickling är att jag alltid har nära till att ha skidor i nyskick eftersom jag relativt enkelt kan justera skidorna efter småskador när jag annars hade valt att skicka iväg dem på slipning.
