Att konstruera ett test.
För att kunna dra säkra slutsatser är en tydlig avgränsning och testets konstruktion viktigt och jag känner att jag börjar landa i en modell som är bra. En modell där jag kan dra slutsatser med relativt stor säkerhet även om slutsatsernas omfattning blir något begränsade. Om man slarvar med testets konstruktion kan man få resultat som man inte kan dra några slutsatser ifrån alls.
Förhoppningen innan testets genomförande var att få ett tydligt besked om hur bruten m3 och rak m8 påverkar glidet på en stålsicklad skida i Skidome.
Genomförande
Först ut var en jämförande runda för att reda ut hur mina bägge skidpar (nedan kallade sp 1 och sp 2) går i förhållande till varandra.
Andra rundan applicerades en bruten m3 bakom häl på sp2.
Tredje rundan applicerades en rak m8 bakom häl på sp2.
Avslutningsvis preparerade jag sp 2 med både bruten m3 bakom häl och rak m8 bakom häl för att se om paren återigen gled mot varandra så som de gjorde vid det första testet.
Jag börjar varje runda med sp1. Sen två glid med sp2, två glid på sp 1, två glid på sp 2 och till sist ett glid med sp 1. Anledningen att rundorna börjar och slutar med sp1 är för att i så stor grad som möjligt justera för den potentiella nackdel eller fördel det innebär att vara först resp sist på respektive runda.
Denna gång använde jag fotocellstidtagning. Det är första gången och metoden lämpar sig särskilt väl för skidome då vind inte är en faktor inomhus. Utomhus kan resultaten bli kraftigt påverkade om det blåser. Sträckan som klockades var tämligen kort (ca 2,5 s) och därför blir tidsskillnaderna mycket små. Det jag letar efter är därför tydliga trender som ger ett konkret resultat. Alternativt bristen på trender som i sådana fall skulle innebära att testet inte visar någonting alls.
Resultat
I tabellen nedan kan du läsa vilken tid jag fick förbi fotocellen på respektive glid. Du kan också läsa vilket skidpar jag gled med samt en summering och differensen mellan snittiderna. Differensen är den tiden som vid en snabb läsning är mest intressant. Därför har jag fetstilat den. För dig som är intresserad av statistik så kan det också vara intressant att studera skillnaden mellan långsammaste och snabbaste tid på respektive skidpar och struktur.
Exempelvis är snittdiffen efter runda 2, där jag rillat sp 2 med m3 bakom häl, ca 0,076 s och tittar man på skillnaden mellan snabbaste och långsammaste glidet på sp 2 så är den 0,014 s och på sp 1 är den 0,059s. Båda är mindre än totaldiffen och det talar för att totaldiffen i den rundan är signifikant.
Jag drar därför slutsatsen att bruten m3 bakom häl påverkar glidet positivt i skidome.
Studerar man runda 3 så kan man välvilligt tolka resultatet som att skidan blivit ytterligare något snabbare. Särskilt om man bara tittar på diffen på snitttiderna. Men eftersom diffarna inom respektive skidpar är större här så är jag osäker på om man kan dra en tvärsäker slutsats.
Jag drar emellertid ändå slutsatsen att risken för förämrat glid är liten med rak m8 bakom häl i skidome. Chansen för bättre glid finns.
I sista rundan satte jag samma struktur i båda skidparen och ett perfekt resultat hade varit exakt samma snittdiff som efter runda 1. Framförallt tre saker kan ha påverkat att det inte blev så. 1. Den mänskliga faktorn dvs hur jag stod på skidorna, 2. metodens repeterbarhet, 3. en skidskola åkte i "mitt" spår och det låg snö i spåret vid något tillfälle. Jag anser dock att den tydligt minskade diffen talar för att skidorna är närmat sig varandra glidmässigt och sp1 blivit snabbare av bruten m3 och rak m8.
Slutsats: Mycket talar för att bruten m3 bakom häl och rak m8 bakom häl ger ett förbättrat glid i Skidome. Störst skillnad gör bruten m3.
(som vanligt kan texten komma att uppdateras om felaktigheter eller meningsskiljaktigheter har upptäckts/uppstått)
