Jag har en sån där hjärna som triggas hårt av tävling. Allt ifrån sällskapsspel till skidlopp. Ett mål jag satt upp för mig själv är att någon gång i livet delta i ett lopp bara för att det är kul. Västgötaloppet 2022 var ett sådant försök. Tänk att få skida runt på en varvbana och samtidigt ropa glada tillrop till medtävlarna!
Natten innan sov jag dåligt men godtagbart. Hjärnan trodde fortfarande att loppet var viktigt och det fick omedelbara konsekvenser för kroppen. Nerverna var påtagliga hela morgonen med flertalet besök på toa. Det är egentligen bara positivt försöker jag lura mig själv. Skönt att ha det gjort.
Resan
Polaren plockar upp mig. Han hatar lopp. Tillsammans sitter vi nu i bilen och frågar oss varför vi gör det här. Samtalet gränsar till bitterhetshets. Knappast uppbyggligt och peppande men roande på sitt sätt. Polaren åker enbart denna typen av lopp för att komma upp ett led.
Spåren
På plats känner jag på spåren. Jag gissade dagarna innan att det skulle bli löst efter att ha studerat SMHIs app. Men inte SÅ löst. Konstsnöbanor blir lätt lösa om man drar spåren i minusgrader med för lite tillgänglig fukt. Jag hoppar in på upploppet för att känna på spårkanterna med skon. Så som jag lärt mig att man kan göra. Skon går rakt igenom spåret. Luften går ur mig och jag överväger att avbryta projektet. Men efter att ha lockat och trugat fram lite av min inre Kay Pollak, uppbådar jag tillräckligt med glädje för att inte falla för frestelsen med DNS.
Nej, jag är inte så här tjurigt lagd i normala fall men med en enormt stor portion nervositet ihop med mycket lite lust att åka skidor samt en bana som uppenbarligen kommer att bli ett haveri så är det lätt att ifrågasätta allt. ALLT.
Nu till det viktiga.
Skidorna
Skidorna bör inte gå kanon i det mjuka föret pga för hårda, men där man kan jämföra mot andra åkare, utför i blanka, sladdriga spår, går de utmärkt. Alla åker uppgivet och många pallar inte bygga fart på krönen av rädsla för nästa sladdriga kurva. Eller är det bara uppgivenhet? Har livsgnistan slocknat även i dem?
Jag åker så fort jag vågar och kan och skidorna hindrar mig aldrig. Det som hindrar mig är dåliga underkroppsgener och för lite träning. Jag är stum i fotleder och knän ungefär 50% av loppet.
Men skidorna går bra och preppen tog ca 15 minuter. Jag var lite noggrannare denna gång (jmfr moraloppet) och unnade mig att handborsta med min fin stålborste några drag. Med den insatsen är jag alltid nöjd om jag har lika bra glid som de runt mig. Men det är denna dag svårt att glädjas åt bra glid när allt annat känns piss.
Klädvalet
Jag åkte återigen i bomullsskjorta och kortärmad underställströja och det fungerade fint trots att tempen låg lite på plussidan. Buff och keps blir dock för varmt så buffen kastas redan varv två och kepsen varvet efter. Skjorta är lite speciellt att åka i. Den är lite för varm uppför när tempen ligger på plussidan men blåser skönt igenom utför. På platten är den perfekt!
Resultatet
Jag räknade med att eliten skulle komma i mål runt 1:50 och satte upp ett defensivt mål med tiden 2:30. Men jag klarade inte det. Kroppen var inte alls sugen och hjärnan krävde att få bryta efter 2 av 6 varv. Brytskammen var det enda som höll mig kvar och jag fullföljde efter en kort men intensiv mental brottningsmatch.
Västgötaloppet
Det måste sägas - mitt i all bitterhet - att Västgötaloppet är ett utmärkt arrangemang och arrangörerna gör allt de kan för att deltagarna ska få en positiv upplevelse. Föret är svårt att göra något åt. Så ska du åka ett sydländskt seedningslopp är detta lopp ett utmärkt val. Det finns alltid anledning att hylla de som engagerar sig ideellt och som ser till att vi motionärer får uppleva såna här evenemang! Utan dem stannar skidsverige. Och även om prislapparna för denna typ av arrangemang ibland kan kännas svettiga så är min definitiva åsikt att hundralapparna gör större nytta här än på många andra ställen.
Ett par förslag på förbättring kostar jag dock på mig. Det är rimligt att hålla ner deltagarantalet och deltagaravgiften. Med alltför hög prislapp blir det närmast parodiskt att skida runt under dessa förutsättningar. Jag tycker också att man bör separera åkare med såpass olika förmåga som vid detta arrangemang. De som åker snabbt åker lika bra utanför som i spåret men är samtidigt de som förstör spåren för dem som behöver dem som mest. Jag tror det finns mycket att vinna på en återgång till separat motions och tävlingsklass. Samtidigt... Vad vet jag om hur tävlingsledningen tänkt? Inget. Jag ville bara tycka något. Och det är inte sällan en god idé att låta bli.
Polaren då? Jo han gjorde också ett ganska dåligt lopp med sina mått mätt, och när han kom hem visade det sig att han redan hade det ledet han försökte nå under loppet. Smset löd ”jag visste redan i morse att den här dagen var förstörd”.
 |
| Ett av få glädjeämnen denna dag var polarens fällning |
Efterlyses: två nya knän och en positiv grundsyn.
