Detta är det första i en serie som ska handla om slitage av glidvalla. Efter att träskidor som behandlade med paraffin istället för tjära tappat glid och blivit synbart slitna på mycket kort tid, har jag - som vanligt - blivit närmast besatt av tanken på att undersöka slitage på plastskidor.
Första försöket skedde en mycket blöt afton vid Hestrastugan i Borås. Tanken var att handgripligen försöka utforma ett test som jag gått och lurat på.
Egentligen är inte skidtest särskilt komplicerade men om man ska lyckas mäta precis en avgränsad sak och vara säker på vad man har fått för resultat, så gäller det att vara noga med detaljer såsom väderskillnader, spårkvalitet, hur man står på skidorna etc. Därför kan det vara gött att testa testets konstruktion innan man genomför det i skarpt läge.
Misslyckat test
Testet blev misslyckat. Meningen var att Jonas och jag skulle se om vi kunde få någon skillnad på ett par vallade skidor och ett par ovallade skidor över tid. Men troligtvis fel valla, lite för slarvig vallning och några parametrar till gjorde att just denna del av testet blev nära nog värdelöst. Men avslutningen blev rafflande och alltid lika intressant!
Vi jämförde nyvallade mot ovallade, åkte 20 min, gjorde samma jämförelse, åkte 20 min osv. Totalt tre jämförelser på en timme med några smygjämförelser längs vägen. Skillnaden vi lyckades uppmäta var nära nog noll. Både före, under och efter. Skidorna gick förvisso lite olika, men när vi pratar 0,5 till 1 skidlängder på 200 meters åkning, så är skillnaden för liten för att ge ett signifikant resultat. Yttre faktorer - som tex att ett gäng skidungdomar plötsligt valde att korsa spåret - blir för stora. Dessutom är en så liten skillnad försumbar för en motionär. In game upplever man såna skidor helt lika. En mycket liten skillnad i utgångsfart på krönet utklassar den lilla skillnaden i glid.
Resultat
Kort och gott kan man konstatera att skidorna i praktiken gick helt lika. Men. Sen tog jonas fram sina blötföresskidor. Nyligen stålsicklade och rillade med gängstång så klart. Korta tryckzoner och hårt slutspann. Han flög ifrån mina testskidor och det som tidigare var en skillnad på nån skidlängd som mest, blev nu snarare 20 meter! Trots att jag la mig i rygg blev jag ifrånåkt.
Från detta tar jag återigen med mig att skidvalet är det viktigaste. Om du vill ha bra skidor måste du vara beredd på att rata dina favvisar även om de var dyra. Och inte sällan är det en god idé att äga två par skidor med olika karaktär. Ett par med lite längre tryckzoner och fin struktur och ett par med korta tryckzoner och grov struktur. Har du tur hittar du ett par som går bra i de flesta fören men ibland är skillnaden större än man vill tro eller erkänna för sig själv.
Glid handlar om damage control på motionsnivå. Om jag hade ägt två par skidor inför testet vid Hestrastugan, så hade jag lätt kunnat jämföra dem och hittat de som går bäst. De kanske inte går bäst av allas skidor men jag hade med säkerhet kunnat undvika de sämsta skidorna. Det är bra och det räcker oftast.
Slitage
Inlägget skulle handla om slitage men det får jag ta ett nytt grepp om snart igen. Du som läser detta har troligen specialintresse av skidglid och då inser du också att väldigt många saker kan gå fel i ett sånt här test.
Tankar inför nästa test:
Jämföra skidorna först.
Valla det sämre paret.
Borsta och jämföra.
Åka och jämföra var 20e minut.
Ett stort problem är att jag inte tror att vallan kommer göra mina skidor snabbare och då blir det svårt att mäta slitaget. Men om de blir märkbart snabbare med valla så borde det vara görbart. I värsta fall får jag försöka lösa en proffsvallning.
