Hur tunnt är ett belag?

Förra vintern roade jag mig med att sickla bort ett belag. Jag hade kommit över en avbruten madshus redline-skida som jag dels sågade av och senare också sicklade i tre omgångar tills det att belaget helt försvunnit. 

Belaget på moderna längdskidor varierar en del i tjocklek. Fabrikerna experimenterar med olika konstruktioner, kärnor, uppbyggnader, lamineringar etc och belagets tjocklek är en parameter som varierar beroende på årsmodell och prisklass.

Exakta siffror på belagens tjocklek har jag inte men genom att studera skidan i genomskärning kunde jag konstatera att det är mindre än en millimeter. 

Jag pekar på belagets tjocklek på en söndersågad madshus redline
från ca 2021 i genomskärning. 

Oavsett vilken metod man använder för att sätta struktur i sina längdskidor så menar jag att det är intressant att veta hur mycket man har att spela på. Man brukar säga att ett par skidor tål i storleksordningen 3-5 stenslipar innan de är slut. När det kommer till stålsickling är siffran betydligt högre. 

Etthundrafyrtio drag

Vid mitt experiment förra året som går också går att se och följa på instagram, kunde jag dra inte mindre än 140 relativt hårt avverkande drag med stålsickeln innan allt belag försvunnit. Antag att man inför ett lopp eller inför en säsong vill stålsickla sina skidor och drar 5 drag över skidan. En rättvis jämförelse mot stenslipning skulle då vara att en stålsickling är 25 gånger snällare mot belaget (25x5=125 drag). 

Det ska tilläggas att man onödigt ofta ställer stenslipning och stålsickling mot varandra. Ovan förda resonemang skall ses som en jämförelse och inte argument för eller emot respektive metod. Alla som kan något om skidpreparering, vet att det är mycket svårt att förutsäga vad som kommer att glida bäst, och alla som stålsicklar vet att de ofta har tillräckligt bra skidor. 

Självklart verktyg i vallaboden

Hur man än vänder och vrider på det så har stålsicklingen sin självklara plats i vallaboden. Med stålsickelns hjälp kan du som skidåkare kontrollera strukturen på skidan själv. Du kan därmed också dra slutsatser om resultatet och veta mer om dina skidor. Min favoritgrej med stålsickling är att jag alltid har nära till att ha skidor i nyskick eftersom jag relativt enkelt kan justera skidorna efter småskador när jag annars hade valt att skicka iväg dem på slipning. 

Butiken är öppen för säsongen

 Nu har jag öppnat butiken för säsongen. Välkomna. 

Skidtest, rilltest och post vasaloppsfunderingar

I kölvattnet av årets vasalopp har jag funderat massor på hur jag skulle ha gjort om jag hade åkt Vasaloppet 2024. 

Jag presenterar härmed ett förslag på arbetsordning som jag tror är nyckeln till framgång för ambitiösa, stålsicklade motionärer.

Upplägget bygger på att man har två par stålsicklade skidor att välja på inför loppet. Paren kan väljas ut baserat på tidigare erfarenheter eller testas fram på plats. 

Efter att ha bringat klarhet i vilket par som går sämst (paret kallas nedan S), så börjar successivt proceduren att försöka rilla de långsammaste skidorna med målet att de ska bli mycket snabbare än det orillade paret (nedan kallat W) som förblir orillat genom hela testet. 

Målet är att hitta en optimal rillning som man sen kan lägga på par W.

Procedur 

Varje glid nedan genomförs tillsammans med en kamrat i två parallella spår A och B. Först åker du i spår A och kompisen i B. Sen byter ni spår. Sen upprepar ni samma sak fast ni byter skidor. 

(observera att om skidan mot förmodan blir nämnvärt sämre av någon rillning så får man försöka dra någon rimlig slutsats på plats eller helt enkelt börja om testet)

Glid 1

Rilla S med bruten m3 bakom häl

Glid 2.  (om blött)

Rilla S med bruten m5 bakom häl

Glid 3. 

Rak m8 bakom häl

Glid 4 

Rak m8 fram

Glid 5

Bruten m3 fram med löst tryck

Glid 6 

Bruten m5 fram med löst tryck

Avslutning: Lägg den vinnande rillen på skidpar W och bekräfta med ett glid att skidorna fick ett tydligt lyft.

Behov

För att genomföra detta test behöver du ha en stabil vallaprofil med dig ut i spåret samt stålsickel och riller. Se till att samla ihop ev plast om du tvingas stålsickla i naturen! 

Glidvalla. Blir det bättre?

Hestrastugan, 19 jan 2024

Avsikten var att försöka besvara och kasta ljus över frågan: Hur mycket bättre glid tillför hård (grön) glidvalla till en stålsicklad och rillad skida?

Design

I 6 st, varav 4 parallella glid, och två stillastående till stillastående glid, jämfördes skidpar nr 83 och 84 med varandra. 

Backen var brantare i början och slutade på en platt raksträcka. Vi stakade igång fart, höll hand och släppte på samma ställe och bedömde resultatet vid samma punkt, längre ner på platten, varje gång. 

Skidorna var båda preparerade med skidpropagandas sickel, bruten m3 och rak m8 bakom häl.

Efter jämförandet vallades skidpar 84 med grön swix ch4 för att på så vis simulera en rimlig långloppsvallning. Man kan ifrågasätta valet av valla eftersom ett mjukare alternativ borde ha gett en bättre omedelbar höjning. Ch4 har dock samma smältpunkt som swix marathon och vi ville använda den på grund utav dess hårdhet och potentiellt högre slitstyrka än andra mjukare alternativ. 

Temperaturen var ett par minusgrader med finkornig natursnö ovanpå konstsnöbädd.

Stålsicklad skida med bruten m3 och rak m8

Resultat

Bedömningen var att paren gick helt lika innan vallning. Det innebär att skidpar 84  var något snabbare eftersom Johan som åkte på dem är lättare än jag (Erik). 

Eftersom vi undersökte den relativa skillnaden mellan enbart stålsickling och stålsickling + valla, så var det inte viktigt vilket skidpar vi vallade. Hypotesen var att oavsett vilket skidpar som blev vallat, så borde det glida ifrån det andra paret. 

Efter ytterligare 4 glid var vi helt eniga om att skillnaden efter vallning knappt var mätbar och om vi skulle vara extremt välvilliga så blev resultatet 1 pjäxlängd till 84ornas fördel efter vallning. 

Meningen var att vi också skulle försöka mäta slitage efterkommande timme men eftersom skillnaden mellan skidorna var så liten och yttre faktorer spelade så stor roll för resultatet blev det inte meningsfullt att undersöka slitage.

Kort och gott: vid givna förutsättningar hade vallning med grönt paraffin försumbar betydelse för glidet. 

Lärdom

Fråga aldrig en kompis vad hen har vallat med om personen har bra skidor. Fundera istället på vilka egenskaper skidorna har. 

Det finns säkert situationer där rätt glidvalla kan påverka glidet i rätt riktning. 

(texten kan komma att uppdateras. Senaste uppdatering 240220)

Att testa skidor och att veta något om resultatet

Många testar sina skidor allt för sällan. Ta för vana att göra detta på alla träningspass där det är möjligt. 

1. Jämför dina skidor mot en kompis, genom att använda någon av följande metoder:

    a. Parallellglid i var sitt spår. Starta alltid på samma ställe, håll varandra i handen och släpp vid given punkt. Bestäm också en markering där ni avser läsa av resultatet längre fram i spåret. Glid en gång var i varje spår. Sen byter ni skidor och upprepar. Totalt 4 glid.

    b. Gör samma sak som i "a" fast utanför spår. Detta kan vara lämpligt om spåren går mycket olika.

    c. Åk bakom varandra och bedöm glidet så gott det går. Om du åker ikapp framförvarande åkare har du minst lika bra glid. Om du inte åker på framförvarande har du lite sämre glid. Om du som står bakom, blir frånåkt så har du klart sämre glid. Svårigheten är att ha samma utgångsfart eftersom man inte kan hålla hand. 

2. Nu när ni jämfört två par skidor förändrar du nu det sämre paret på något vis. Det kan vara med en riller, en stålsickel eller en valla. 

Skida preparerad med stålsickel, bruten m3
och rak m8. Markant förbättring mot enbart fabriksslip. 

3. Upprepa nu testet från punkt 1. Om din preparering har gett ett signifikativt resultat borde ni nu märka skillnad. Förhoppningsvis tänkte du rätt och det sämre paret glider nu bättre än det paret som tidigare var bäst. 

Med denna metodik får du ett bra svar på om ditt val av preparering fungerat för det aktuella skidparet. Med stor sannolikhet kommer du att få samma höjning eller sänkning om du preparerar det andra paret likadant. 

Lycka till!

Slitage del 1 (vikten av rätt skida återigen)

Detta är det första i en serie som ska handla om slitage av glidvalla. Efter att träskidor som behandlade med paraffin istället för tjära tappat glid och blivit synbart slitna på mycket kort tid, har jag - som vanligt - blivit närmast besatt av tanken på att undersöka slitage på plastskidor. 

Första försöket skedde en mycket blöt afton vid Hestrastugan i Borås. Tanken var att handgripligen försöka utforma ett test som jag gått och lurat på. 

Egentligen är inte skidtest särskilt komplicerade men om man ska lyckas mäta precis en avgränsad sak och vara säker på vad man har fått för resultat, så gäller det att vara noga med detaljer såsom väderskillnader, spårkvalitet, hur man står på skidorna etc. Därför kan det vara gött att testa testets konstruktion innan man genomför det i skarpt läge. 

Misslyckat test

Testet blev misslyckat. Meningen var att Jonas och jag skulle se om vi kunde få någon skillnad på ett par vallade skidor och ett par ovallade skidor över tid. Men troligtvis fel valla, lite för slarvig vallning och några parametrar till gjorde att just denna del av testet blev nära nog värdelöst. Men avslutningen blev rafflande och alltid lika intressant!

Vi jämförde nyvallade mot ovallade, åkte 20 min, gjorde samma jämförelse, åkte 20 min osv. Totalt tre jämförelser på en timme med några smygjämförelser längs vägen. Skillnaden vi lyckades uppmäta var nära nog noll. Både före, under och efter. Skidorna gick förvisso lite olika, men när vi pratar 0,5 till 1 skidlängder på 200 meters åkning, så är skillnaden för liten för att ge ett signifikant resultat. Yttre faktorer - som tex att ett gäng skidungdomar plötsligt valde att korsa spåret - blir för stora. Dessutom är en så liten skillnad försumbar för en motionär. In game upplever man såna skidor helt lika. En mycket liten skillnad i utgångsfart på krönet utklassar den lilla skillnaden i glid.

Resultat

Kort och gott kan man konstatera att skidorna i praktiken gick helt lika. Men. Sen tog jonas fram sina blötföresskidor. Nyligen stålsicklade och rillade med gängstång så klart. Korta tryckzoner och hårt slutspann. Han flög ifrån mina testskidor och det som tidigare var en skillnad på nån skidlängd som mest, blev nu snarare 20 meter! Trots att jag la mig i rygg blev jag ifrånåkt.

Från detta tar jag återigen med mig att skidvalet är det viktigaste. Om du vill ha bra skidor måste du vara beredd på att rata dina favvisar även om de var dyra. Och inte sällan är det en god idé att äga två par skidor med olika karaktär. Ett par med lite längre tryckzoner och fin struktur och ett par med korta tryckzoner och grov struktur. Har du tur hittar du ett par som går bra i de flesta fören men ibland är skillnaden större än man vill tro eller erkänna för sig själv. 

Glid handlar om damage control på motionsnivå. Om jag hade ägt två par skidor inför testet vid Hestrastugan, så hade jag lätt kunnat jämföra dem och hittat de som går bäst. De kanske inte går bäst av allas skidor men jag hade med säkerhet kunnat undvika de sämsta skidorna. Det är bra och det räcker oftast.

Slitage

Inlägget skulle handla om slitage men det får jag ta ett nytt grepp om snart igen. Du som läser detta har troligen specialintresse av skidglid och då inser du också att väldigt många saker kan gå fel i ett sånt här test. 

Tankar inför nästa test: 

1. Jämföra skidorna först.

2. Valla det sämre paret. 

3. Borsta och jämföra.

4. Åka och jämföra var 20e minut.

Ett stort problem är att jag inte tror att vallan kommer göra mina skidor snabbare och då blir det svårt att mäta slitaget. Men om de blir märkbart snabbare med valla så borde det vara görbart. I värsta fall får jag försöka lösa en proffsvallning. 

Bitterheten i Västergötland (RR västgötaloppet 2022)

Jag har en sån där hjärna som triggas hårt av tävling. Allt ifrån sällskapsspel till skidlopp. Ett mål jag satt upp för mig själv är att någon gång i livet delta i ett lopp bara för att det är kul. Västgötaloppet 2022 var ett sådant försök. Tänk att få skida runt på en varvbana och samtidigt ropa glada tillrop till medtävlarna! 

Natten innan sov jag dåligt men godtagbart. Hjärnan trodde fortfarande att loppet var viktigt och det fick omedelbara konsekvenser för kroppen. Nerverna var påtagliga hela morgonen med flertalet besök på toa. Det är egentligen bara positivt försöker jag lura mig själv. Skönt att ha det gjort. 

Resan

Polaren plockar upp mig. Han hatar lopp. Tillsammans sitter vi nu i bilen och frågar oss varför vi gör det här. Samtalet gränsar till bitterhetshets. Knappast uppbyggligt och peppande men roande på sitt sätt. Polaren åker enbart denna typen av lopp för att komma upp ett led. 

Spåren

På plats känner jag på spåren. Jag gissade dagarna innan att det skulle bli löst efter att ha studerat SMHIs app. Men inte SÅ löst. Konstsnöbanor blir lätt lösa om man drar spåren i minusgrader med för lite tillgänglig fukt. Jag hoppar in på upploppet för att känna på spårkanterna med skon. Så som jag lärt mig att man kan göra. Skon går rakt igenom spåret. Luften går ur mig och jag överväger att avbryta projektet. Men efter att ha lockat och trugat fram lite av min inre Kay Pollak, uppbådar jag tillräckligt med glädje för att inte falla för frestelsen med DNS. 

Nej, jag är inte så här tjurigt lagd i normala fall men med en enormt stor portion nervositet ihop med mycket lite lust att åka skidor samt en bana som uppenbarligen kommer att bli ett haveri så är det lätt att ifrågasätta allt. ALLT.

Nu till det viktiga. 

Skidorna

Skidorna bör inte gå kanon i det mjuka föret pga för hårda, men där man kan jämföra mot andra åkare, utför i blanka, sladdriga spår, går de utmärkt. Alla åker uppgivet och många pallar inte bygga fart på krönen av rädsla för nästa sladdriga kurva. Eller är det bara uppgivenhet? Har livsgnistan slocknat även i dem? 

Jag åker så fort jag vågar och kan och skidorna hindrar mig aldrig. Det som hindrar mig är dåliga underkroppsgener och för lite träning. Jag är stum i fotleder och knän ungefär 50% av loppet. 

Men skidorna går bra och preppen tog ca 15 minuter. Jag var lite noggrannare denna gång (jmfr moraloppet) och unnade mig att handborsta med min fin stålborste några drag. Med den insatsen är jag alltid nöjd om jag har lika bra glid som de runt mig. Men det är denna dag svårt att glädjas åt bra glid när allt annat känns piss.

Klädvalet

Jag åkte återigen i bomullsskjorta och kortärmad underställströja och det fungerade fint trots att tempen låg lite på plussidan. Buff och keps blir dock för varmt så buffen kastas redan varv två och kepsen varvet efter. Skjorta är lite speciellt att åka i. Den är lite för varm uppför när tempen ligger på plussidan men blåser skönt igenom utför. På platten är den perfekt! 

Resultatet

Jag räknade med att eliten skulle komma i mål runt 1:50 och satte upp ett defensivt mål med tiden 2:30. Men jag klarade inte det. Kroppen var inte alls sugen och hjärnan krävde att få bryta efter 2 av 6 varv. Brytskammen var det enda som höll mig kvar och jag fullföljde efter en kort men intensiv mental brottningsmatch.

Västgötaloppet 

Det måste sägas - mitt i all bitterhet - att Västgötaloppet är ett utmärkt arrangemang och arrangörerna gör allt de kan för att deltagarna ska få en positiv upplevelse. Föret är svårt att göra något åt. Så ska du åka ett sydländskt seedningslopp är detta lopp ett utmärkt val. Det finns alltid anledning att hylla de som engagerar sig ideellt och som ser till att vi motionärer får uppleva såna här evenemang! Utan dem stannar skidsverige. Och även om prislapparna för denna typ av arrangemang ibland kan kännas svettiga så är min definitiva åsikt att hundralapparna gör större nytta här än på många andra ställen. 

Ett par förslag på förbättring kostar jag dock på mig. Det är rimligt att hålla ner deltagarantalet och deltagaravgiften. Med alltför hög prislapp blir det närmast parodiskt att skida runt under dessa förutsättningar. Jag tycker också att man bör separera åkare med såpass olika förmåga som vid detta arrangemang. De som åker snabbt åker lika bra utanför som i spåret men är samtidigt de som förstör spåren för dem som behöver dem som mest. Jag tror det finns mycket att vinna på en återgång till separat motions och tävlingsklass. Samtidigt... Vad vet jag om hur tävlingsledningen tänkt? Inget. Jag ville bara tycka något. Och det är inte sällan en god idé att låta bli. 

Polaren då? Jo han gjorde också ett ganska dåligt lopp med sina mått mätt, och när han kom hem visade det sig att han redan hade det ledet han försökte nå under loppet. Smset löd ”jag visste redan i morse att den här dagen var förstörd”. 

Ett av få glädjeämnen denna dag var polarens fällning

Efterlyses: två nya knän och en positiv grundsyn.